Den inofficiella verisionen av en av mitt livs bästa veckor

Okej, fingerknäckandet genomfört och övriga förberedelser inför berättandet om den mer inofficiella delen av Tysklandsbesöket är avklarade.

Resdags var sömnigt värre och tanken var självklart "vad har jag glömt?" Att sitta inträngd i en buss àla hej-jag-är-64-och-är-på-väg-till-Gekås med människor man inte känner är inte speciellt kul en lördagsmorgon efter en helvecka med packande och jobbande. Nog med restjatande.

Vi kom fram - sist av alla. Hur lyckas man få en resa till Tyskland att ta tolv timmar? Vi kom lagom till att maten kallnat, mörkret infunnit sig och tiden var i stil med gå-och-lägg-dig, så det var uppletande av tältplatser och uppackande av Röda korset-säng i mörker som gällde. Jag, Ida (även känd som Iduberga), Ellen och Mehrdad hamnade i ett tält med tre norskor vars namn jag självklart glömde såfort de yttrats.

Mitt i allt mörker hälsade man på en hel del människor, hur de såg ut gick inte allltför bra att lista ut dock. Skummaste hälsningsrepliken var som följande:
- Hej. Stian.
- Hej. Johanna.
- Hej, Johanna. Är du singel?
- Hehe?
- Bra, det är jag med, det är därför jag är här.

Morgonen infann sig efter natten (tänka sig, de har likadant dygnssystem i Tyskland som här) då med viss tendens till nackvärk. Men jag ska inte klaga, jag hade inga gamla blodfläckar på min säng tillskillnad från Johan. Dusch och frukost, och ni vet hur det går till, genomfördes utan större problem. Någonstans mitt i allting såg man också en åttametersman - Stian (hänvisning till X antal rader upp i texten). Tänk er två lodräta streck. Lägg till lite hud mellan strecken. Lägg till armar och ben någonstans. Tadaa, här har ni åttametersmannen.

Låt mig berätta om de mest uppstickande människorna,
Stian: Åttametersmannen som ägnade stor del av veckan till att förfölja mig. Han valde dans som workshop (gissa vad jag hade?). När han smekte min arm bokstavligen talat slog jag bort den - men inte slutade människan för det. När han erbjöd sig betala för mig på puben tackade jag nej alla de fem gångerna han frågade, men inte då. Nationalitet: Norrman
David: Härligaste grabben på länge. "Hejhej, flickor" var standardkommentaren från den lilla människan. Detta sade han till killar som tjejer, svenskar som skottar. Ytterligare kommentarer: "You're hot. Hot in two ways", sagt till mig när vi låg och solade och han lade handen på min rygg (vacker solbränna, ja). "Jag tycker om din näsa, den är söt och dina kindpuffar", okej, tack. "You've got a very nice ass", yesbox - också i samband med solandet. Nationalitet: Norrman
Samuel Jr: Motherfucker, bitch och allt det där yttrades med jämna mellanrum. En aning gapig hiphopare som köpte en klocka för 250 €. Han tycker om mig och skriver "sweety" efter varenda mening i varje msn-konversation, allt för jag liknar hans gamla flickvän och är trevlig. Ska jag ta det som en komplimang? Nationalitet: Dansk
Ksenia: Själsfrände. Enligt många liknade vi varandra - men de visste inte på vilket sätt. Jaja. Nationalitet: Dansk
Jenny: Väldigt trevlig, men när man på nio dagar lyckas ha åtta olika killar + en pojkvän där hemma kanske inte ryktet blir det bästa. Nationalitet: Skott
Daniel: Gick från hårsvall ner till ryggen till kortkort efter en hårklippning från hans flickvän. Nationalitet: Svensk
Tilman: Min huvudkudde sista natten. Roligt nog var det enda morgonen jag inte vaknade med nackvärk. Omtänksam som få. Nationalitet: Tysk
Connor: Människan hade viss tendens till homofobi och besöker nog aldrig Sverige på egen fri vilja efter det intryck av svenskar han fick från Jeremias. Inte nog med att Jeremias en kväll viskade "You're a dirty boy" och strök bort smuts från hans rygg. Stackars Conor fick också förfrågningar såsom "May I come in your mouth" och kommentaren "I'll dream about you and scream your name tonight" från den av det manliga könet Jeremias. Nationalitet: Skott
Jellenias: Sammanslagningen av Jeremias och Ellen. En förening som inte släppte efter fredagen. Uttryck myntat av mig. Nationalitet: Svensk
Jordan: När pengarna var slut och tiden spenderades på puben ägnade han sig åt att äta socker. Något som inte hade behövts då människan ändå var den som var uppe först och gick och lade sig sist och hade oändligt med energi. Nationalitet: Skott
Johan: Spenderade mer tid som stamgäst på en pub i Uslar än han sov. Nationalitet: Svensk
Stephan: Idas ena förföljare. Nationalitet: Dansk
Chris: Idas andra förföljare. Nationalitet: Skott

Nu kan vi övergå till olika händelser. Första kvällen började Ida prata med en av norskorna vi delade tält med och kom in på att norskan var medlem i Röd Ungdom (svensk motsvarighet: RKU). Ida berättade då glatt att jag var med i Blå Ungdom (ehm, ja, Idas översättning av MUF till norska). Kommunisten frågade mig hur jag kunde förespråka kapitalism när det visat sig att det inte fungerar i praktiken. Nämnde jag att människan var kommunist? Efter den kvällen oroade jag mig för att bli strypt i sömnen så vi bytte tält till ett fritt från kommunister.

Vad mer? Jo, vi i det svenska gänget ville krossa myten (kanske mer sanningen) om att svenskar är stela, så vi sjöng glatt "Du ska få min gamla potta när jag dör för du uppe hos Maria får man pissa i det fria. Du ska få min gamla kortlek när jag dör för där uppe hos Gud fader får man inte dra en spader. Du ska få min gamla cykel när jag dör för där uppe i Guds rike kör man bara ner i dike." Bra intryck?

Kareoke var det också några kvällar. Min kära Stian (jaja) ville ha sällskap vid micken och inte tackar jag nej till kareoke - vilket jag kanske borde gjort då låten blev "Sex bomb". Man kan brista i gråt för mindre.

Två timmars köttbullerullande. Ja, jag, Ida, Ellen och Johan rullade tillsammans med två tyska kockar uppskattningsvis 700 köttbullar. Luften efter stekandet av dessa underbara bullar var minst lika underbar. Nu ska jag nog klara vilken luft som helst.

Och, jag kan kommunicera på polska, [tea who you-you yeah bunny]. Jag kan också sjunga på polska - nästan. Har i varje fall gjort det. En punkt mindre på min att-göra-i-livet-lista.

Vad mer kan man nämna? Det jag inte vill nämna är hur mycket pengar jag brände. Eller hur ambitiös jag var när vi spelade fussball. Eller att två timmar spenderades på Uslars skola för att titta på genrepet av deras pjäs "We will rock you", inte nog med att jag tillsammans med alla andra var trötta som få, pjäsen var på tyska. MEN, jag höll mig vaken. Eller hur dåliga vi alla var på att sjunga vid lägerelden - trots att vi hade text. Eller hur pinsamt det var att ha åttametersmannen som danspartner vid uppvisningen. Varför hade jag honom? Jo, för jag var den längsta tjejen och han var så otroligt lång. Eller att det hela hade ett slut. Eller att jag mycket hellre sover i den obekväma sängen när alla är samlade än sover här hemma i min varma och mjuka säng där jag är ensam. Eller att jag saknar precis allt och alla.

På måndagen skulle vi åka 05.30 och vi hade bestämt oss för att vara vakna hela natten mellan söndagen och måndagen. Mitt ute på gräsplätten samlades ett gäng på sju eller åtta personer för att utnyttja varenda sekund som var kvar. "What's that?!" "Oh, my hand". "Whoose hand is this?" "Oh, mine". "Aaahh!" Tilman - eller uutrycket som Ksenia myntade: Big German Guy - assisterade som min huvudkudde. Jag assisterade som liggunderlag för Samuel Jr och kudde åt Johan och Ksenia. Jag frös åtminstone inte.

Vid fem kom Ida och väckte oss - det här med att vara vakna hela natten misslyckades med andra ord ganska gravt. Istället blev det stresspackande kombinerat med tårar som gällde.

Aldrig har tio dagar gått fortare.